30 år efter Jon Carpenters original släpps prequeln till The Thing på DVD och Blu-ray. David, redaktionens största skräckfantast, är inte imponerad.

Ni som var med från starten vet att en av de första blogginläggen jag skrev på vår förra domän handlade om mina förväntningar inför denna prequel till Jon Carpenters fantastiska The Thing. Så när jag nu, mer än ett år senare, har sett den och äntligen ska ge mitt betyg fylls jag av lite snyftframkallande nostalgi. Så mycket har hänt, inte minst sagt på RadioReplay. Vi har hunnit gå från podcast till närradioprogram  och redaktionen bara växer och växer. Det gör mig stolt att min och Martins lilla bebis blivit så vuxen på bara ett år. Och det är ingen mindre än dig, som har lyssnat på det vi gjort och läst det vi skrivit, som vi har att tacka.

The Thing (2011) är inte en remake, men trots det är remake precis vad det känns som. Storyn kretsar kring händelserna innan originalet från 1982, om norrmännen som av misstag släpper lös en utomjordisk best under en utgrävning på Nordpolen. Varelsen har förmågan att replikera andra organismers utseende och beteende, vilket såklart skapar ganska dålig stämning i gruppen när man inte längre vet vem som är människa, och vem som är den där… saken.

Anledningen till att det känns mer som en remake än en prequel beror på att många av scenerna från originalet återvänts. Ungefär på samma sätt som i omtolkningen av Nightmare on Elm Street från 2010. Premissen och karaktärerna den kretsar kring är som copy-pastat från originalet, med några små ändringar. Det enda som egentligen gör The Thing till en uppenbar prequel är epilogen, som inte har mycket med resten av filmen att göra. Men istället för att njuta av denna uppiffade version av min favoritskräckis (eller åtminstone en av dem) sitter jag resten av tiden och gör man sig påmind om hur mycket bättre originalet är.

Effekterna var på sin tid revolutionerande och de är minst lika hårresande än idag. Men att använda dockor i dagens Hollywood är det nästan tabu på. Följaktligen blir monstren inte lika kusliga när man ser dem återskapade med dagens datorteknik. CGIn är lätt att se igenom och fyller ingen funktion som skulle vara svårare att utföra med en docka. I slutändan är The Thing varken en regelrätt prequel eller en bra skräckfilm. Tyvärr.

Text: David Ehrelind